Mirandas liv: Introduktion
Hej mina underbara läsare. Förlåt att jag inte har hunnit skriva på ett bra tag men jag har varit hos min pappa och i Stockholm de senaste 3 veckorna. Men efter regn kommer solsken lyder ju uttrycket och det stämmer här med. Jag har lyckats köpa till mig en ny dator (ingen aning om vad den heter) då min nuvarade har flippat ur helt så jag hoppas att den kommer vara bra så jag kan installera Sims, installera CC och sedan bara köra igång.
Jag tänkte däremot dela med mig av en liten historia som jag började med på Sims för ett tag sedan. Eftersom min dator somsagt har laggat ur så är bilderna dessvärre inte redigerade och helt plötsligt blev ljuset jätte konstigt men jag hoppas det går bra.
____________________________________________________________________________________________
Jag tänkte också berätta lite om denna lilla berättelse.
1. Jag skriver all text ovanför bilderna så att texten ska vara det som för berättelsen framåt och sedan kommer bilderna för att hjälpa till med det.
2. Det som står med kursiv text är den som resepektive karaktär tänker.
3. Denna "saga" utspelar sig någonstans på omkring 1600-talet. Jag kommer därför använda ett lite äldre språk och kläderna kanske ser lite anorlunda ut.
____________________________________________________________________________________________
Hej, det är jag som är Carl Eriksson. Jag bor på en gård i södra Småland med min hustru Miranda. Jag älskar henne otroligt mycket men vågar aldrig erkänna det då det skulle visa mig som svag. Våran familj är den nionde ättlingen till tronen i Sverige så pengar har aldrig varit något problem för mig och min fru. Jag skulle helst bara vilja åka bort från Sverige. Kanske till Frankrike eller Spanien.
Och det är jag som är Miranda. Jag skulle vilja kalla mig själv en normal hustru under detta århundrade. Ägs av min man och har inget att säga till om. Egentligen ska jag inte klaga då jag vet att han behandlar mig bättre än det flesta andra. Jag vill mest i livet skaffa en familj. Flera barn och kanske en liten hund eller häst på gården att ta han om. Men jag skulle aldrig våga diskutera det med Carl. Ifall han inte vill det blir mitt liv inte direkt lättare.
Allt började en helt vanlig dag då Carl låg i sängen och tänkte ett tag.
Carl: Jag vet inte längre vad jag ska göra. Jag kan inte stanna kvar har, jag måste resa iväg någonstans. Kriget började ju för ett tag sen och det känns inte mer än rätt att jag också ska åka dit. Jag vet dock bara att Miranda aldrig skulle låta mig åka. Hon behöver mig här hemma och...
Carl stoppade sig själv mitt i allt tänkande
Men gud hur jag låter. Det låter ju som att hustrun min tar alla beslut över mig. Det får inte hända, jag måste åka iväg nu.
Miranda: Carl. Frukosten är färdig nu. Om du vill ha någon varm måltid får du skynda dig nu. Ropade hon så att det hördes enda upp till överväningen. Carl kom ner redan 5 sekunder efter och Miranda började servera maten.
Miranda: Så, vad tänker herrn på idag då om man har rätt att fråga?
Carl: Jag tänker på livet utanför Sverige, det är ju krigstider nu. Det känns som att det är min rätt att åka iväg.
Långsamt sätter sig Miranda på stolen mittemot Carl vilket hon vet att hon inte får göra om inte det är några högt ärade på besök men hon känner att hon måste.
Miranda: Om de inte kallar in dig i kriget då kanske det finns ett skäl till det. De kanske anser att det är bättre att du stannar hemma ifall det skulle hända kungafamiljen och hans söner någonting.
Carl: Mm, mumlar han.
Miranda: Jag går och sköter om grönsakslandet som jag började göra iordning imorn. Ropa in mig när maten är uppäten eller om något annat behövs.
Carl: Visst.
Carl: Visst.
När Miranda kom ut insåg hon hur mycket hon skulle sakna Carl om han skulle ut i kriget. Hon gick fram till det nyinskaffade grönsakslandet och började odla ännu fler grönsaker.
Miranda: Ifall inte min man skulle ta sitt förnuft till fånga och åka ut i kriget så är det bra att ha mycker odlingar tills han kommer tillbaks.
Carl: MIIRANDAA, maten är uppäten. Jag går upp till uppehållsrummet ett tag.
Miranda började långsamt bege sig innåt för att ta hand om disken och ta lite överblivna rester till sig själv.
Miranda: Vet inte om det är bra eller inte om det bra eller inte att det är mycket rester kvar. Bra för mig så får jag något att äta men det är ju inte bra ifall min make inte tyckte om det.
När Miranda hade ätit upp resterande frukost (morotsoppa) så satte hon igång med disken.
Några minuter senare kommer Carl ner.
Carl: Förlåt att jag stör men jag behöver verkligen prata med dig.
Carl: Förlåt att jag stör men jag behöver verkligen prata med dig.
Miranda: Vänta lite jag ska bara bli klar...
Carl: NU!
Miranda kastar tallriken i diskkon och går fram för att prata med sin make.
Miranda: Vad är det du vill prata om?
Carl: Jag står inte ut längre. Jag måste ut för att få se vad som finns utanför denna lilla bys murar.
Miranda blir tyst en lång stund.
Det första hon gör sedan är att klappa till honom på kinden och skälla ut honom ordentligt.
Miranda: Kriget, seriöst? Varför kan du inte bara stanna hemma här med mig och så. Gör jag inte ett bra jobb? Jag kan bättra mig och...
Miranda: Kriget, seriöst? Varför kan du inte bara stanna hemma här med mig och så. Gör jag inte ett bra jobb? Jag kan bättra mig och...
Carl avbryter Miranda igen.
Carl: Det är inte ditt fel över huvudtaget. Jag måste bara få se något annat ett tag.
Miranda: Men du måste lova att komma tillbaka, jag vet inte hur jag ska klara mig här utan dig.
Carl: Ta det lugnt. Jag blir endast borta några månader, jag lovar. Jag kommer tillbaka oskadd.
Han ger sin hustru en kram, går upp och byter om och lämnar sedan huset.
__________________________________________________________________________________________
Skriv gärna vad ni tyckte om berättelsen. Somsagt så är detta min första och jag skulle gärna vilja veta vad ni tyckte (om ni inte tyckte om den kan ni väl ge lite konstruktiv kritik istället för att bara säga att den var dålig). Skriv också om ni vill att jag ska fortsätta med denna. Den kommer bli mer spännande, jag menar det.
Tycker denna historien verkar jättebra!
Jag har precis hittat din blogg men jag tycker redan om hur du skriver historier.